Fredag!

Ordet fredag har så mycket innehåll!
Det innehåller; trött, lite nöjd med sig själv efter en arbetsvecka, slappna av, lugn och ro, ett glas vin ibland, lite allergisk mot ljud... ja listan kan bli lång!

Så kliver jag in i min hall, det är fredag och jag har alla dessa innehåll i mig; trött... osv. Där möts jag av en dotter som är allt annat än fredagstrött... nä hon ska på fest! Hon rusar emot mig och skrattar som Mia & Klara det högsta hon kan! I bakgrunden spelar hon partymusik på högsta volym! Jag bara mumlade om att jag går och köper proppar - "hon kunde ju inte se nånting när hon skulle duscha"!

När jag satt i den nya proppen, var det som jag satt en ny i henne också... Attans vad hon kan fara runt den bruden! In i badrummet, ut igen, in på sitt rum, ut igen, in i kammarn, ut igen, byter musik, smsar... och hela tiden ramlar det saker runt henne... topz, blöta handdukar, kaffemugg, kläder...

Dessutom ska hon hela tiden prata med mig! Jag hör ju inte vad hon säger när hon far runt så där! Jag hör bara - "alltså mamma...mummelmummel" Va?! Jag tassar runt efter henne i mina grå mysbyxor och trasiga fårskinnstofflor...

"alltså mamma, TROR du att du skulle kunna hämta min mobil, jag har mousse på händerna nu"... hör du du mamma, du som är så teknisk, tror du att du skulle kunna sätta ihop min volummaster (och så ett Mia & Klara skratt igen).... - "ja nej det här är inte sant!!! Mamma nu måste du blåsa det mesta du kan här för nu har jag fått rouge på klänningen!!! Nej det går inte bort, åh det är typiskt alltså" - "men jag förstår verkligen inte vad jag gööör! Nu är ju klockan jätte mycket ju! Ååhhh! Alltså jag förstår verkligen inte (Mia & Klara igen) - "alltså nu är det så här mamma, nu måste du blåsa mig i ansiktet för nu är det ögonskugga överallt" "Hej Erika!"...

Vid det här laget sitter jag i soffan och mest stirrar, lite lätt yr av allt blåsande... Vart tog min lugna och sköna fredag vägen?!

Men sen har hon gått och det blir så tyst... kvar är bara spåren efter henne - ett badrum i kaos, hennes rum i kaos, hallen i kaos, volummastern med kontakten fortfarande i... och så tänker jag... och denna lilla människa är det underbaraste som finns! Ja, jag vet... jag får inte ihop logiken i det själv, men det är sant!

Jag älskar dig Johanna!!!

Ett litet instick bara så där...

Mitt hår och jag när jag var liten... det har inte hänt så mycket sen dess... har fixat till öronen bara...

ett litet tillägg på "det händer saker"...

Johanna läste min blogg... efteråt säger hon - "men mamma, varför gör du så små bilder jämt?!
Jag står som ett frågetecken och svarar - "men det är inte jag, de är ju så små! Johanna suckar lite tyst, sen säger hon i sin allra vänligaste ton - "men mamma, titta här nu! Du gör bara så här... och så börjar hon förklara på sitt snabba språk, samtidigt som hon klickar med musen hela tiden, hit och dit... kickedicki klickedicki.... "Så! Nu blir bilden större", säger hon och tittar på mig... och där står jag med ögonbrynen långt upp i pannan och lite lätt öppen mun... "ja du"... svarar jag då, och är mycket klokare... Jag kanske skulle tagit med en punkt till på bloggen - * det här med datorer alltså, det är inte riktigt min grej!

Det händer saker...

...Alltså jag tycker tecknen blir fler och fler... på att man inte är 20 längre! Nu är det inte så att jag går och mår dåligt över detta, men visst märker jag dem... det bästa är att minnet har ju börjat svikta också, så jag kommer inte alltid ihåg allt som händer. Jag glömmer det liksom från gång till gång... men är det nån mer i min ålder som börjat märka av att;

* rumpan är puts-väck :-O! Jag tror den är nere i låren nånstans, för de har fått en konstig form...

* låren (som sagt var) går det inåt på där det gick ut förut och tvärtom.

* över knäskålen är det en begynnande (MYCKET liten) rynk-ansamling (ibland får man rätta till den litegrann innanför strumpbyxan, eller också gör jag ett snabbt benböj så är den borta)

* det där som pyser över (och under) behåkanten, bak på ryggen pratar vi inte om

* jag uppskattar att få vila middag, nästan behöver faktiskt... det har jag väl kanske alltid gjort...

* när man vilat middag t.ex, så är liggvecken kvar (i ansiktet, på armar osv.) i flera timmar! Det kan man kalla spänstig hud!

* händerna består bara av blå ådror och knotor.
* om jag böjer mig fram och tittar mig i en spegel så känner jag inte igen mig!

* när jag ska titta i armhålan för att raka, så får jag sån där stjärnor framför ögonen. Man stryper väl åt nån åder i den stela nacken eller nåt.

* när jag suttit skräddare i soffan, får jag fälla ut benen sakta, annars gör det ont i knäna

* under hakan (på väg ner mot halsen) har en liten lös pelikan-påse börjat visa sig

* överläppen är full i morrhår


Ja, jag kan ju fortsätta i evigheter, men jag känner att det börjar värka i ryggen nu när jag suttit här ett tag. Texten börjar bli suddig också för läsglasögonen är nog inte tillräckligt bra längre.

Känns det igen? (och du cp... det är inte jag på bilden)

Projekt lapptäcke!

Förr i tiden var kvinnorna så duktiga på att ta till vara på allt som blev över... matrester, ljusstumpar... och tygbitar!
De sydde ihop alla småbitar de hade kvar och använde detta för att t.ex fräscha upp ett gammalt trasigt och utslitet täcke. Sättet att sy ihop bitarna utvecklades med åren och det blev en konst i sig att sy ihop lapparna. Allt för att det praktiska och nödvändiga även skulle bli ett smycke i hemmet. Viljan att vilja dekorera sitt hem har väl alltid funnits, och var och en fick göra det utefter sina förutsättningar. I vår tid har det blivit "inne" med lapptäcken i en viss stil som finns i vissa hem. Vi som gillar det gamla avskavda och nötta, älskar lapptäcken. De gamla "original-täckena" är allra vackrast, där man har blandat färger och struktur hejvilt!
Så nu hade jag tänkt att jag skulle sy ett sånt där "hejvilttäcke"... "Jag har ju så mycket tygbitar liggande i alla färger"! Det första jag gör, är att klippa ut mallar i kraftigt papper... "det måste ju bli rakt"! Sen öppnar jag mitt tygskåp... där ligger tygerna i raka rader, sorterade i färg... suck, så hejvilt var det där! Utan att tänka på det, så bestämmer jag snabbt att överkastet ska gå i rött och vitt, "det passar ju så bra i mitt hem nu". Sen kommer jag på mig själv med att bli irriterad över att det är blandat varma och kalla färger, "det skär sig ju"! Javisst ja, hejlvilt skulle det ju va... "jag får väl blanda varmt och kallt då"! Wooow, vad wild and crazy ja ä nu(fortfarande bara rött och vitt). Status just nu är att jag klipper långa remsor (exakt 12cm breda), som sen ska bli rutor. Jag har en tanke om att jag ska lägga alla lappar i en stor korg eller nåt, blunda och ta en lapp... inte kolla vilka som passar bäst ihop... ärligt talat så litar jag inte ett dugg på mig själv när det gäller detta... fortsättning följer!

Söndags-spa...

Vi har varit ute i stugan under helgen jag och lilla gubben... det är verkligen avkopplande att åka ut dit. Jag kopplar av från allt! Jag tvättar mig faktiskt, men sen är det inte så mycket mer... inget smink, inga vanliga kläder (i stugan har man stugkläder), jag borstar inte ens håret. Så när jag dimper ner i stan igen, har jag väldigt bråttom in för att ingen ska se mig.
På vägen hem tänkte jag ut att jag skulle ta en sån där skön eftermiddag med bad och så där. Jag visste att jag skulle vara ensam hemma. Johanna är hos Prinsen, han fyller 20 idag!!! När jag kommer hem, ser jag att dottern hade nog haft lite bråttom innan hon kom iväg... innan jag kunde hälla upp mitt sköna bad fick jag plocka bort en hel del rester i badrummet från tösabiten. Jag fick också skura golvet för där hade nåt puder dragit sin sista suck. Resterna låg i papperskorgen... där hamnade den säkert i ren ilska om jag känner henne rätt. Ett försök hade dock gjorts för att torka upp pudret... det var utdraget i svoschar över hela golvet liksom. Sen fick jag skölja ur tvättstället för där låg det också rester. Tänk att en liten puderkaka kan breda ut sig i ett helt badrum... Fantastiskt!
Nu kunde jag påbörja mitt härliga bad! Jag satte på kranarna och hällde lite Mango-badskum i vattnet, och så gick jag ut för att hämta badrock osv. När jag kliver in i badrummet igen möts jag av ett vitt monster som kommer emot mig! Fan, för mycket badskum! Jag såg knappt badkaret! Mitt härliga bad blev mer som en strid i en bunke med vispad äggvita. När jag klev ner i badkaret, pös det ut skum över kanterna... och jag försvann! När jag lade mig ner upptäckte jag att jag krympt också. Jag nådde inte fram till kanten med tårna längre, så jag skönk ner i äggvitan alldeles för långt.
Sen skulle jag ta en engångshyvel och rafsa av det värsta... slut! Fanns inga hyvlar kvar! Jag hittade en begagnad i skåpet... och den var BEGAGNAD! Istället för att raka bort oönskad hårväxt, så fick jag krafsa bort den! Nu känns det som om jag har skavsår under armarna!
Nu är jag helt slut efter min fight i badrummet, bäähh!
Det är dumt att tänka ut nåt i förväg... det blir inte alltid som man tänkt sig!
Jag hade tänkt baka matbröd idag också, men jag tror jag hoppar över det. Man vet aldrig vad som händer då en sån här dag!