Den stora flytten del 1...

Jag ska också flytta hemifrån! Det är minsann inte bara Johanna som ska det! Å så en sak till... jag ska bli sambo! Visserligen har vi bara varit ihop i drygt fem år, så ni kanske tycker att det går lite fort... men man måste ju vara lite wild and crazy ibland också! Nu ska vi alltså få ihop två hem i ett... eller, mitt hem är väl mer som två om man räknar alla grejer... herregud va' grejer! Det kryllar av saker överallt! Alla hyresgäster har ett förråd... jag har två! Så just nu ägnar jag mycket tid åt att rensa och sortera. Johanna får ju ta det hon behöver, men det hjälper inte! Vi rensar och sorterar hos lilla gubben också... Så här är det, på ett sätt är vi väldigt lika... vi spar på allt möjligt båda två... och på ett sätt är vi totalt olika, för vi spar på väldigt olika saker! Han ska absolut spara barnas kälkar (de är 16 0ch 17 år nu). Sonen är snart två meter lång... hur i hela fridens namn ska man få ner honom på den?! Jag kan dock inte säga nåt, för jag tänker minsann inte slänga mina gamla fönsterbågar och mina gråsten. Jo, du läste rätt "gråsten"... fast de är väldigt fina, har sorterat dem i olika storlekar å så där... jag visade lilla gubben dom en gång nere i förrådet... jag stod med ryggen emot honom när jag öppnade kartongen med gråsten och så berättade jag om dem... men han svarade aldrig, så till slut tittade jag upp på honom... då stog han där med öppen mun och ögonbrynen var högt upp i pannan på honom... han sa aldrig nåt, förstår inte varför... har en känsla av att han inte riktigt förstod vad jag pratade om... hm, konstigt... Det enda han har kommenterat, det är; "jag tycker du har så mycket krukor"...
va' go... och så har han sagt "jag tycker du har så mycket vitt"... och då tänker jag "ja, å du har alla andra färger"... samtidigt som detta "rens" pågår så målar vi om i stugan också, men det tar vi en annan dag!

Fredag!

Ordet fredag har så mycket innehåll!
Det innehåller; trött, lite nöjd med sig själv efter en arbetsvecka, slappna av, lugn och ro, ett glas vin ibland, lite allergisk mot ljud... ja listan kan bli lång!

Så kliver jag in i min hall, det är fredag och jag har alla dessa innehåll i mig; trött... osv. Där möts jag av en dotter som är allt annat än fredagstrött... nä hon ska på fest! Hon rusar emot mig och skrattar som Mia & Klara det högsta hon kan! I bakgrunden spelar hon partymusik på högsta volym! Jag bara mumlade om att jag går och köper proppar - "hon kunde ju inte se nånting när hon skulle duscha"!

När jag satt i den nya proppen, var det som jag satt en ny i henne också... Attans vad hon kan fara runt den bruden! In i badrummet, ut igen, in på sitt rum, ut igen, in i kammarn, ut igen, byter musik, smsar... och hela tiden ramlar det saker runt henne... topz, blöta handdukar, kaffemugg, kläder...

Dessutom ska hon hela tiden prata med mig! Jag hör ju inte vad hon säger när hon far runt så där! Jag hör bara - "alltså mamma...mummelmummel" Va?! Jag tassar runt efter henne i mina grå mysbyxor och trasiga fårskinnstofflor...

"alltså mamma, TROR du att du skulle kunna hämta min mobil, jag har mousse på händerna nu"... hör du du mamma, du som är så teknisk, tror du att du skulle kunna sätta ihop min volummaster (och så ett Mia & Klara skratt igen).... - "ja nej det här är inte sant!!! Mamma nu måste du blåsa det mesta du kan här för nu har jag fått rouge på klänningen!!! Nej det går inte bort, åh det är typiskt alltså" - "men jag förstår verkligen inte vad jag gööör! Nu är ju klockan jätte mycket ju! Ååhhh! Alltså jag förstår verkligen inte (Mia & Klara igen) - "alltså nu är det så här mamma, nu måste du blåsa mig i ansiktet för nu är det ögonskugga överallt" "Hej Erika!"...

Vid det här laget sitter jag i soffan och mest stirrar, lite lätt yr av allt blåsande... Vart tog min lugna och sköna fredag vägen?!

Men sen har hon gått och det blir så tyst... kvar är bara spåren efter henne - ett badrum i kaos, hennes rum i kaos, hallen i kaos, volummastern med kontakten fortfarande i... och så tänker jag... och denna lilla människa är det underbaraste som finns! Ja, jag vet... jag får inte ihop logiken i det själv, men det är sant!

Jag älskar dig Johanna!!!

Ett litet instick bara så där...

Mitt hår och jag när jag var liten... det har inte hänt så mycket sen dess... har fixat till öronen bara...

ett litet tillägg på "det händer saker"...

Johanna läste min blogg... efteråt säger hon - "men mamma, varför gör du så små bilder jämt?!
Jag står som ett frågetecken och svarar - "men det är inte jag, de är ju så små! Johanna suckar lite tyst, sen säger hon i sin allra vänligaste ton - "men mamma, titta här nu! Du gör bara så här... och så börjar hon förklara på sitt snabba språk, samtidigt som hon klickar med musen hela tiden, hit och dit... kickedicki klickedicki.... "Så! Nu blir bilden större", säger hon och tittar på mig... och där står jag med ögonbrynen långt upp i pannan och lite lätt öppen mun... "ja du"... svarar jag då, och är mycket klokare... Jag kanske skulle tagit med en punkt till på bloggen - * det här med datorer alltså, det är inte riktigt min grej!

Det händer saker...

...Alltså jag tycker tecknen blir fler och fler... på att man inte är 20 längre! Nu är det inte så att jag går och mår dåligt över detta, men visst märker jag dem... det bästa är att minnet har ju börjat svikta också, så jag kommer inte alltid ihåg allt som händer. Jag glömmer det liksom från gång till gång... men är det nån mer i min ålder som börjat märka av att;

* rumpan är puts-väck :-O! Jag tror den är nere i låren nånstans, för de har fått en konstig form...

* låren (som sagt var) går det inåt på där det gick ut förut och tvärtom.

* över knäskålen är det en begynnande (MYCKET liten) rynk-ansamling (ibland får man rätta till den litegrann innanför strumpbyxan, eller också gör jag ett snabbt benböj så är den borta)

* det där som pyser över (och under) behåkanten, bak på ryggen pratar vi inte om

* jag uppskattar att få vila middag, nästan behöver faktiskt... det har jag väl kanske alltid gjort...

* när man vilat middag t.ex, så är liggvecken kvar (i ansiktet, på armar osv.) i flera timmar! Det kan man kalla spänstig hud!

* händerna består bara av blå ådror och knotor.
* om jag böjer mig fram och tittar mig i en spegel så känner jag inte igen mig!

* när jag ska titta i armhålan för att raka, så får jag sån där stjärnor framför ögonen. Man stryper väl åt nån åder i den stela nacken eller nåt.

* när jag suttit skräddare i soffan, får jag fälla ut benen sakta, annars gör det ont i knäna

* under hakan (på väg ner mot halsen) har en liten lös pelikan-påse börjat visa sig

* överläppen är full i morrhår


Ja, jag kan ju fortsätta i evigheter, men jag känner att det börjar värka i ryggen nu när jag suttit här ett tag. Texten börjar bli suddig också för läsglasögonen är nog inte tillräckligt bra längre.

Känns det igen? (och du cp... det är inte jag på bilden)

Projekt lapptäcke!

Förr i tiden var kvinnorna så duktiga på att ta till vara på allt som blev över... matrester, ljusstumpar... och tygbitar!
De sydde ihop alla småbitar de hade kvar och använde detta för att t.ex fräscha upp ett gammalt trasigt och utslitet täcke. Sättet att sy ihop bitarna utvecklades med åren och det blev en konst i sig att sy ihop lapparna. Allt för att det praktiska och nödvändiga även skulle bli ett smycke i hemmet. Viljan att vilja dekorera sitt hem har väl alltid funnits, och var och en fick göra det utefter sina förutsättningar. I vår tid har det blivit "inne" med lapptäcken i en viss stil som finns i vissa hem. Vi som gillar det gamla avskavda och nötta, älskar lapptäcken. De gamla "original-täckena" är allra vackrast, där man har blandat färger och struktur hejvilt!
Så nu hade jag tänkt att jag skulle sy ett sånt där "hejvilttäcke"... "Jag har ju så mycket tygbitar liggande i alla färger"! Det första jag gör, är att klippa ut mallar i kraftigt papper... "det måste ju bli rakt"! Sen öppnar jag mitt tygskåp... där ligger tygerna i raka rader, sorterade i färg... suck, så hejvilt var det där! Utan att tänka på det, så bestämmer jag snabbt att överkastet ska gå i rött och vitt, "det passar ju så bra i mitt hem nu". Sen kommer jag på mig själv med att bli irriterad över att det är blandat varma och kalla färger, "det skär sig ju"! Javisst ja, hejlvilt skulle det ju va... "jag får väl blanda varmt och kallt då"! Wooow, vad wild and crazy ja ä nu(fortfarande bara rött och vitt). Status just nu är att jag klipper långa remsor (exakt 12cm breda), som sen ska bli rutor. Jag har en tanke om att jag ska lägga alla lappar i en stor korg eller nåt, blunda och ta en lapp... inte kolla vilka som passar bäst ihop... ärligt talat så litar jag inte ett dugg på mig själv när det gäller detta... fortsättning följer!

Söndags-spa...

Vi har varit ute i stugan under helgen jag och lilla gubben... det är verkligen avkopplande att åka ut dit. Jag kopplar av från allt! Jag tvättar mig faktiskt, men sen är det inte så mycket mer... inget smink, inga vanliga kläder (i stugan har man stugkläder), jag borstar inte ens håret. Så när jag dimper ner i stan igen, har jag väldigt bråttom in för att ingen ska se mig.
På vägen hem tänkte jag ut att jag skulle ta en sån där skön eftermiddag med bad och så där. Jag visste att jag skulle vara ensam hemma. Johanna är hos Prinsen, han fyller 20 idag!!! När jag kommer hem, ser jag att dottern hade nog haft lite bråttom innan hon kom iväg... innan jag kunde hälla upp mitt sköna bad fick jag plocka bort en hel del rester i badrummet från tösabiten. Jag fick också skura golvet för där hade nåt puder dragit sin sista suck. Resterna låg i papperskorgen... där hamnade den säkert i ren ilska om jag känner henne rätt. Ett försök hade dock gjorts för att torka upp pudret... det var utdraget i svoschar över hela golvet liksom. Sen fick jag skölja ur tvättstället för där låg det också rester. Tänk att en liten puderkaka kan breda ut sig i ett helt badrum... Fantastiskt!
Nu kunde jag påbörja mitt härliga bad! Jag satte på kranarna och hällde lite Mango-badskum i vattnet, och så gick jag ut för att hämta badrock osv. När jag kliver in i badrummet igen möts jag av ett vitt monster som kommer emot mig! Fan, för mycket badskum! Jag såg knappt badkaret! Mitt härliga bad blev mer som en strid i en bunke med vispad äggvita. När jag klev ner i badkaret, pös det ut skum över kanterna... och jag försvann! När jag lade mig ner upptäckte jag att jag krympt också. Jag nådde inte fram till kanten med tårna längre, så jag skönk ner i äggvitan alldeles för långt.
Sen skulle jag ta en engångshyvel och rafsa av det värsta... slut! Fanns inga hyvlar kvar! Jag hittade en begagnad i skåpet... och den var BEGAGNAD! Istället för att raka bort oönskad hårväxt, så fick jag krafsa bort den! Nu känns det som om jag har skavsår under armarna!
Nu är jag helt slut efter min fight i badrummet, bäähh!
Det är dumt att tänka ut nåt i förväg... det blir inte alltid som man tänkt sig!
Jag hade tänkt baka matbröd idag också, men jag tror jag hoppar över det. Man vet aldrig vad som händer då en sån här dag!

Tack mina nära och kära för att ni finns! Jag älskar er!

Surikat-byn

Jag åker buss till jobbet varje morgon... det tar ca. 50 minuter enkel resa.
Bussen går 06.35... 06.36 sover jag... om inte nåt som bryter mönstret händer!

Som regelbunden pendlare märker man snart ett visst mönster. Vi är en
grundkärna som åker varje dag, och så är det några som åker vissa dagar.
Alla beter sig på samma sätt, varje morgon. En del sätter sig till rätta och
bläddrar TYST i dagens Metro. En del sätter sig till rätta och stirrar rätt ut...
och så är det de som gör som mig... somnar på stört!

Det finns en massa oskrivna lagar liksom... när bussen går så tidigt så är det
tystnad som gäller. Detta vet vi som åker regelbundet. Vi har inrättat oss i ledet.

På ett sätt tycker jag att vår gula buss och vi som som traskar in i bussen varje
morgon, påminner mycket om en surikat-by... Ja ni vet de där små söta sakerna
som bor i små hålor (buss-sätena) i jorden. Vi kryllar in i flock och kryper ner
i våra hålor och fixar och grejar i det lilla hålet...

... Så ibland kommer det in ett annat djur i byn... Då börjar det röra sig i hålorna
ska ni veta. Huvudena sticker upp ur hålorna... plopp...plopp... det är ju nån som
beter sig annorlunda, typ pratar högt.... oj oj oj... nu är det stor oro i byn...
den kommer inte riktigt till ro på hela vägen ibland! Under en period var det med
ett hon-djur som pratade högt och tydligt varje morgon från det att byn började
rulla tills att den nått målet. Vi fick verkligen veta allt om henne... vilket vi ville
eller ej. Det tog tid för byn att återhämta sig efter denna pärs ska ni veta.

En morgon, när alla hade hoppat ner i sina hålor, satt sig till rätta och byn hade
börjat rulla... så händer det! Det börjar snarka i byn! Nu skulle ni sett...
plopp... plopp...plopp...plopp... fullständigt kaos! Huvudena snurrade runt
som periskop över jordkanten (ryggstödena) i hela byn (bussen)!
Vi rutinerade tittade på varann med skräck i blicken... "vad händer"?!?!
I tre dagar pågick detta... dag tre hamnade han i hålet framför mig... uuhhh!
Sen var han borta... jag vet inte var han tog vägen, men det är ju farligt i djungeln!

Så för guds skull, kliver du på en buss och ska åka med... sätt dig ner, känn av
vad som gäller just i den byn... annars vet man aldrig vad som händer...
grrrrrrr (eller för en surikat.... piiip)

Ja, nu blev det ju inte som jag tänkt mig riktigt med bilderna... alltså jag är
inte så bra på det här än... men i alla fall på bilderna uppifrån och ner är;
1. jag som väntar på bussen
2. nån stackare som inte brukar åka med
3. jag på bussen
4. jag och mina busskompisar

Debutbloggen, eller den döda råttan!

Då ska man börja skriva blogg då alltså... säger man så?
Jag: -Johanna?! Säger man att man skriver blogg?
Johanna: - Ja, eller bara bloggar!
Det blev jag inte mycket klokare på... ja ja, skit samma ni fattar nog vad jag menar.
Det är hennes idé det här med att jag ska blogga, och vem vet, det kanske är riktigt kul!

Hennes blogg heter enblondflicka, då fick jag bli enblondkvinna... wow, va' käckt!

Enda skillnaden är att jag är väl inte så blond längre (det är hon).
Jag vet inte riktigt vad jag ska kalla min hårfärg... jag är rätt duktig på färger annars, men den här färgen vette gudarna vad jag ska kalla!
Jag gör ju slingor, och det har jag gjort i så många år så det har jag glömt när jag började med. Det är ju utväxten som har skiftat i färg under årens lopp... och idag är den... som en död råtta kanske, som har runnit ut i hårbotten - en gammal råtta, för den har grå hårstrån också, suck!

Just nu är det som värst! Den döda råttan har spritt sig ganska rejält alltså, det är inte bara i hårbotten längre. De gamla slingorna har fått den där gula nyansen pga sin ålder. Som grädde på moset är det dessutom vinter, så det är matt och elektriskt också!
(ååhhh, Johanna är här hela och stör... "butta på mig då, så ska jag visa vad vi gjorde på dansen idag"... hallå! jag bloggar nu!)
Nu kom jag av mig... just det, håret var det ja... jag föddes inte med värsta kalufsen heller, och det har inte blivit mer med åren.
Min frisör är snäll... när jag gnäller över mitt tunna hår så säger hon att jag har tunna hårstrån bara...
På torsdag har jag tid hos min snälla frisör... vi får väl se om hon lyckas skaka liv i den döda råttan! Hoppas hon hittar på nåt kul!