Modersinstinkten slår till ibland...

ICA

Sillegården

Skogen

Jag har en förmåga att tycka synd om allt möjligt... det behöver inte vara människor alla gånger, det kan vara vad som helst egentligen... ja nästan i alla fall... jag har varit på auktioner och ropat in saker för en femma för att folk står och klagar högt och tydligt... "vem vill ha sån där skit"... "herregud vilken dret hahaha"... jag blir så arg när jag hör sånt, och så tycker jag synd om grejen! "Kom hem till mig, så ska jag inte skratta åt er", tänker jag...

Jag kan också tycka synd om blommor som blivit "ratade" för att de är fula... nu hör inte jag till dom med gröna fingrar inte, nej gu'mä bevare... jag kan också glömma att vattna dom, kasta dom osv... det är bara när jag liksom springer på de hånade blommorna som mitt hjärta bankar lite extra...

Här får ni 3 stycken såna blommor...

1. Den översta pelargonen hade hamnat bakom alla andra som stod och blommade vackert på ICA i Kil i våras... den slokade och knopparna hade torkat. Jag hittade ingen prislapp så jag frågade en expedit -"åh käre värld hahaha, ja får jag en tjuga så är jag nöjd"... "dumma tant", tänkte jag.

2. På Sillegården i somras stod "mamman" till denna underbara pelargon. Den hade orange-röda blommor och var så där skir i växtsättet... men lite bortglömd bakom en gardin. Då sprang jag på trädgårdsmästaren (en kvinna), så jag frågade henne om blomman... jag sa -"det står en stackars ensam blomma och gråter bakom en gardin...", då gick hon dit och nöp av ett skott till mig, i smyg :-). Den har stått still hela sommaren, men NU small det plötslit till i den... nu ska den överleva vintern också... hujedamäj...

3. Denna stackare hittade jag förra veckan i skogen, slängd i en hög med trädgårdsavfall, jordig och gräsig, ratad av någon "köp-och-släng-människa"... det var i sista stund jag hittade den *puh*! Har ingen aning om vad det kan bli av denna, men jag är säker på att den är vacker som en solskensdagdag :-)!